För första gången på skitlänge blir man uppmanad att se en film, inte för att den är (roligt) usel, utan för att den tydligen ska vara riktigt bra.
Jag har sett för många kostymfilmer vid det här laget. Det har nått en punkt där jag är beredd att se vilken skitfilm som helst, bara den utspelar sig i ett forntida lerigt Skottland, ett forntida lerigt centraleuropa, eller ett totalt fiktivt (men lerigt) fantasyland vars främsta exporter verkar vara sårskorpor, trubbigt våld mot huvudet och kulturell appropriering av undercuts. Men det får vara hur dumt det vill! Jag bryr mig inte om ifall det inte är sant eller historiskt korrekt, det är ändå för jävla roligt. Oftast. Here be spoilers.
Generellt känns det som om producenterna bakom Outlaw King har gett direktiv om att koka ner allas favoritgrejer från Braveheart och sen skruva dem till 11. Deras moodboard har sett ut ungefär såhär: vi vill ha en massa skrikande ansikten, bleka håriga kroppsdelar med smutsränder, tjejer är snygga i eldsken, stackars lelle pöjk HE’S JUST 14!!!, de är 80 000 och vi är …40. Ett steg upp från Vattenmröulken (“Mröulk” är den uttjatade tropen Oartikulerade Manliga Skrik) serveras vi nu ett flertal helt hysteriska Blodmröulk, vilket är nästan lika roligt som att kungen visar sin solidaritet med vanlit fölk genom att gräva diken.
Samtidigt har filmen uttalat höga anspråk på historisk autenticitet. Handsydda fållar, förvånansvärt (realistiskt!) töntiga kläder, fula frisyrer, brinnande halmtak, upprörande tandstatus, LERA. Det enda jag saknar är fler synliga försörjningsaktiviteter. Var är den odlade marken, var är boskapen, var är kvinnorna och barnen, var tillverkar man alla de här gobelängerna och sittdynorna och klänningarna som karlarna är så snabba med att klampa runt och elda upp?
En stor del av filmen ägnas nämligen åt förstörelsen av olika skotska slott, där de leda engelsmännen minsann inte ska kunna hålla till i fortsättningen. Men det är ingen som river ner befästningsmurar, bränner det faktiska trävirket i takstolar och palissader, eller förgiftar brunnarna lite mer systematiskt. Istället ”förstör” man allting genom att sparka omkull möbler, skrämma höns och elda upp värdefull men helt onödig textil…? Ba’ ”ÅH, EN GOBELÄNG! BRÄNN DEN! Det kommer att hindra dom jävlarna från att komma tillbaka och befästa stället!”
Fem minuters städning med RUT-avdrag skulle egentligen fixa hela skiten, och engelsmännen verkar rätt vana vid lera och skräp de också, men jag fnissar åt tanken på hur de kommer till slott efter slott och ba’ ”Fasen också, inga gobelänger här heller, här kan vi inte stanna…”
Internets visdom säger att Outlaw King är värd besväret främst för att den innehåller en bild på en snopp. Med tanke på att Internet samtidigt är upptaget med att fördöma dick pics i alla former, är jag lite konfunderad (och säkert fler med mig). Är snoppen bra eller dålig här? Är det en bättre snopp för att den är skotsk och inte brittisk? En brittisk snopp torde vara en imperialistisk snopp, en elak patriarkal förtryckarapparat och inte alls den frigjorda, glada hippie/underdogsnoppen som förekommer längre norrut?
Min egen visdom säger mig dock att i en film om, av, för och med skottar, skulle det vara jättekonstigt om det INTE dök upp åtminstone en förvirrad (lerig) snopp i halvtid. Jag undrar samtidigt varför det är sånt himla hallå över en motljusbild där Kung Odelali badar naken i en (lerig) myrråk, när det ändå har visats en hyggligt realistisk sexscen fem minuter tidigare, komplett med tretusen blockljus från IKEA, fladdrande tyger, handvävda lakan (?) och uppdragna knän? Eller, realistisk, jag tar tillbaka. Det blir pinsamt för att det ligger tistlar i sängen. DET är realistiskt. Resten maybe not so much.
Alltså, kan vi prata om den där myrråken? Pölen där man badar? Hur ser botten ut? Hur äcklig är den på en skala? Varför går kungen inte ner sig till halsen så han måste räddas av sin squad? Huru??
Som alla vet, är adelsmärket för en film som är Värd Att Se numera synligt handfällda sömmar. För mitt relativt otränade öga ser kläderna ut som på vilket high-end mögeltidsevent som helst, vilket gör att de är lite töntigare än de flesta filmer, men också att man blir sjukt glad och tänker Jaaa, kanske är vi något på spåren ändå. Sämre går det för Dråttningen, som rimligen ångrar att hon valt att ta på sig en broderad sidenklänning just innan hon åker på att sitta och skämmas i en mögeltida duschkabin på utsidan av slottsmuren, efter att ha sprungit runt i en praktisk yllehistoria med en massa kilar under större delen av filmen.
Det är ganska gory. Det är ganska sorgligt. Efter en särskilt kladdig scen där inälvor blir utälvor, måste jag gå ifrån och räkna mina sovande barn, en-två, en-två. För att stå ut med eländet framställs skottarna som det enda folkslag som utvecklat ett sinne för (rolig) humor redan på medeltiden. I själva verket är engelsmännens sämsta drag bristen på humor, ironi och självdistans. Med humor OCH underdogsnopp får man självklart ligga mer än alla andra. Win! Humorn och spriten är i själva verket, precis som idag, det enda som kan jaga undan tanken på att skottarna kommer att ha mobiltäckning först om ungefär 700 år, eller nä, skoja bara – det finns fan ingen täckning utanför Edinburgh ens 2018. Fram med harskramlan och röksignalerna!
Roligast av allt är när Kung Långben astmaväser ”Koka mina beeeen…” till sin alienerade son, och jag inser att det är #lifegoals AF, inte fan vill jag bli begravd i mitt vikingaloot för att förvirra arkeologerna år 2718, jag ändrar mig! Koka mina ben och bär dem med i den episka slutstriden mot KD, Postkodlotteriet och KB:s utvecklarteam av det nya svenska biblioteksdatasystemet, så lovar jag att inte spöka sen!
Trots den totala förnedring som engelsmännen utsätts för i slutet, har jag lite svårt glädjas åt den romantiska finishen, när jag har hört Neil Oliver påpeka att det tog 20 år av diplomati att få ut frugan ur duschkabinen igen. Men jag köper det här. ”Vad tycker du?” undrade Alan oroligt efter en timme. Jag svarar. ”Har du sett mig spinna eller sy de senaste 60 minuterna?” ”Nä, betyder det att filmen är TGFC? – Too Good For Crafting?”
Jomen visst är det så. Mröulk!!